Vår process
Vår utforskande process kombinerar konstnärliga processer, vetenskaplig forskning och hantverk. Eftersom formgivning handlar om att skapa former, följer vår utforskande process skapandets logik, vilken mest liknar en konstnärlig process.
Den handlar egentligen inte om att göra en stol, utan först och främst om att bygga en värld att sedan kunna placera stolen i. Om vi inte har en känsla av världen vi vill skapa, hur ska vi då kunna gestalta den? I den skapande processen växer stolens form fram genom ett ständigt experimenterande med uttryck och material. Det är känslan för kvaliteter och den värld vi ska gestalta som vägleder de beslut som tas under processens gång. Om en viss vinkel ska vara en eller två grader, hur mjuk en kurva ska vara, hur materialet ska kännas och helheten upplevas. Skapandet är en lekfull, lärande process som kräver ett öppet sinne och förmågan att hantera osäkerhet, att kunna vara i nuet och lita på sina sinnen, sin fantasi och uppövade känsla för kvaliteter. Att uppskatta och ta vara på överraskningarna som uppstår i experimenterandet. Att våga lita på det kommer att bli bra till slut trots att det inte finns några förutbestämda mål eller metoder.
Hur kommer då forskningen in i processen? Forskning får inte styra den skapande processen. Det är inte forskningen som ska ställa frågorna eller sätta ramarna. Vi är inte ute efter att visualisera några teorier. Vi vill utforska och gestalta nyaformer och då vill vi inte begränsas av några förutbestämda målbilder utifrån. Då är det istället världen vi bygger och de praktiska förutsättningarna som sätter ramarna. Däremot ligger allt vi läst och lärt oss genom åren och puttrar i bakgrunden och utgör en grogrund för inspiration. Som bränsle för fantasin. De världar vi bygger grundar sig på många års forskning, vilken lett till en filosofisk utgångspunkt för att förstå vilken roll skapande och form spelar för vår egen och samhällets utveckling. Varför och hur skapandets former är nödvändiga för att kunna tänka i nya banor, och varför formerna vi skapar påverkar hur vi förstå och agerar i vår omvärld på det allra djupaste plan.
Men kanske den tydligaste rollen för forskningen kommer sedan, när objektet är färdigt. Det är då vi går tillbaka och reflekterar över processen. Det är då vi plockar fram ramverken som hjälper oss att förstå och beskriva skapandet och dess former, och teorierna som förankrar dem i befintlig forskning. Men för att kunna göra detta måste man själv ha varit delaktig i processen. Hur ska man annars kunna förstå det man inte kan beskriva med ord?